lantismorsan

Jorå jag lever! Har lite bloggtorka just nu bara....

 

Vi har haft underbara veckor i Bydalen. Avlastning och mys med barnen i en salig blandning.

Tuva har fått haft sin mamma o pappa mycket för sig själv när vi härjade i skidbackarna.

Vide har fått massa upmärksamhet av många!

Jag har fått vila, fått sällskap, läst ut 2 böcker. Ätit i mängder.

 

Baksidan av myntet är att magen min inte alls tål den mängd julmat jag tryckte i mig, eller för den delen min svärmors kost. Mycket har vi gemensamt min kära svärmor och jag. Men inget när det gäller mat.

Så det är skönt att nu vara hemma och äta min egen mat. Otacksam är jag dock inte, jag hade gott kunnat lagat mer av min egen mat där uppe. Men lat som jag vart så gjorde jag inte det utan åt glatt av det som fanns.

Så det är visst värt att ha magont.

Värst var det på vägen hem. Strax innan gävle hade jag så jälva ont i magen (gissar gallan) så jag hade svårt att sitta still i bilen. då var det över 2 timmar kvar hem.

Men det la sig under natten och snart är jag ikapp med maten.

Har skurit bort allt socker, mjölmat och stärkelse.Så nu mår magen bra snart igen!

 

Men åter till fjällenvistelsen!

Varje dag, med undantaget från en dag då det var galen snöstorm, så var vi ute. Mesta tiden var i skidbacken med Tuva.

Hon verkligen ÄLSKAR att åka slalom. Efter lite motstånd så lärde hon sig ploga och börja svänga.

För det viktigaste för henne med åkningen va att det skulle gå fort. Och spruta snö!

Så det var störtlopp rakt ner, medan hon hela tiden tittade bakåt för att kolla hur mycket snö det sprutade.

 

Men eftersom det i kombination med att hon först inte ville ha selen på sig, kändes livsfarlig.

Så efter lite bearbetning så började hon ploga. Och kort därefter lärde hon sig åka snabbt med plogning, och då sprutade det massa snö om henne.

Nöjd var ungen som tyckte att hon åkte omkring och sladdade!

 

Det var också en hel del andra utflykter. Här är enda bilde njag har i datorn för tillfället....

Tuva på ländgskidor med farmor o farfar mfl.

 

 

Jag åkte en hel del längskidor för att få upp flåset. Ett varv på 5 km var o varannan dag gjorde gott!!

 

Men som alltid, det är skönt att komma bort och ännu skönare att komma hem.

Vi säger välkommen till vardagen igen!