för kort tungband
Idag har vi träffat en logoped, via dagis.
Vi har en längre tid vart lite fundersamma över Tuvas tal. Babblar gör hon, orden är många och viljan är stor att kunna framföra allt som snurrar i hennes söta huvud. Men det som kommer ut är ganska så grötigt...
R, F, G, M är några av bokstäverna som är knepiga för henne. R existerar överhuvudtaget inte för henne.
Efter dagens möte vet vi vad som ligger bakom det. Väldigt kort tungband.
Så hon har inte de fysiska förutsättningarna att kunna prata bra. Så inom kort kommer vi få en kallelse till tungbandsplastik. Alltså en liten operation av tungbandet.
Jag fick såklart direkt dåligt samvete som inte sett det, eller ens funderat på det. Jag gick dit i tron om att få lite bra övningar och sånt. Inte att det var en sån här grej.
och jag VET, det är ju ingen bamsegrej, och verkligen inget ovanligt. Men ni vet hur det, mammaoron triggas igång direkt....
När operationen är avklarad väntar mycket övning och träning med hjälp av logopeden.
Lillfjantan...
Borde jag till exempel se på den här bilden att bandet är för kort? Borde jag ha gjort övningar för att se om hon kan lyfta upp tungspetsen i gommen (vilket hon ju inte kan)?.
Så dagen har vart ganska så tung. Man vill ju allt gott till sina barn, inte att det ska vara några svårigheter. Det lär ju stram under tungan, och jag vill inte att hon ska känna sig annorlunda för att omgivningen har svårt att förstå henne.
Men nu är ju hjälpen nära. Och sen får vi se hur mycket som försvinner efter op och vad som måste övas fram.
Fast det är svårt att släppa. Att jag, som mamma, borde fattat. Långt tidigare. Dåliga dåliga samvete gnager...
