lantismorsan

Den blivande 1-åringen skulle firas och vi rev loss alla på en gång.

Huset fullt med andra ord....

 

I släkten Blomqvist är just den första födelsedagen den största. Eftersom dom (eller borde jag säga "vi" kanske..) är så många så blurras födelsedagar bort, men den första uppmärksammas ordentligt.

Det var trevligt att träffa alla.

Kanske tyckte inte Vide det som var snorig och nyvaken när det vällde inte gäster. Han var mindre imponerad och sket fullständigt i paketen. Inte ens snörena var spännande.

Nä, han höll sig krmapaktigt fast i min famn, och där stannade han. Det var först i slutet av det långa kalaset som han släppte taget och kunde fara omkring på golvet för att leka.

Hans nya leksaker så han ändå inte röken av eftersom fröken Storasyster snodde åt sig dom direkt...

 

Men när huset (äntligen enligt Vide) var tomt så slappnade han av och lekte med de nya sakerna och jag kunde botanisera i den stora klädes-skörden som vart idag.

För det var just kläder som jag ville att ha mest skulle få. För leksaker, jo det har vi. Fast några skojiga fick han såklart!

 

Jag kan inte låta bli att minnas tillbaks på Tuvas 1års kalas. Då slår det mig hur olika de två syskonen är.

Tuva kunde gå och springa obehindrat. Och hon hade helt fattat galoppen med det där med presenter!

Där låg hon några steg före Vide kan man säga....

Fast jag tror inte han var ointresserad av paketen egentligen, han hade ännu inte kommit över chocken om att huset var fullt med folk.

Hade han inte haft en så fruktansvärt nyfiken mamma så hade paketen gott kunnat legat oöppnade ett tag in i kalaset...

Men se det kunde jag inte med!!

 

Och bilder, det tog alldeles för lite. Några, men ha inte en susning om hur dom blev. Och att röra sig från soffan känns som näst intill omöjligt just nu....

Det är nog tur att vi snickrade ett stadigt staket om kaminen va?!

 

 

 

Det övas, hela dagarna. Idag ställde han sig själv och tog sina fösta spontansteg, så nu behöver jag inte locka på honom. Så då kan jag leka paparazzi istället, och som på det här kortet: fånga honom när han går!

 

4 steg är nu rekordet. Hejja hejja!

Gossen har blitt stor. Igår vart han 11 mån.

Och det betyder ju att om en månad ska första födelsedagen firas.

Det är rätt så ballt. Vart tog tiden vägen liksom??!!

 

Barnen blir äldre, men jag förblir ung och vacker. Tänk så bra!

 

 

Här är Vide nästan 2 mån. Fantastiskt så liten han var. Och vad fort man glömmer bort hur mini och hjälplösa dom är...

Att man inte bara kan sätta ner barnet på golvet, utan det ska roddas med filt och annat grejs.

 

Nu börjar han ju bli lite mindre bebis, och lite mer ett barn.

Han kan säga mamma, pappa, där, titta, nej.

 

Han har gått 3 steg som mest. Men fegar ur, och kör oftast efter det första steget på att "mamma, fånga mig för nu kastar jag mig framåt".

Men vi peppar honom och det blir några steg per dag ändå.

 

Livet är ganska jobbigt för en 11 månaders Vide. Han är frustrerad över det mesta. Är överdrivet mammig. Sover inte så värst bra. Har börjar bli sotis på storasyrran och visar det med ett jäkla humör!

 

Men däremellan, under de bra stunderna, då är han riktigt go och charmar alla i sin närhet!

 

 

 

 

 

 

Var lite för snabb med det förra inlägget. För strax innan läggning tog Vide 3 finfina steg!!

♥

 

 

Mest för egen notering: Vide var då 10 mån 3 veckor.

 

HEJJA HEJJA!!!

 Jag trodde inte att Vide skulle behöva några större vinterinköp.

Men nu när jag tittat mer noggrant på vad vi har här hemma så inser jag att vi behöver overall, kängor och mössa.

så ja, typ allt då med andra ord...

 

Men jag traderar för fullt, och har även hittat en par kavatkängor strl 20 för 80 spänn.

En overall budar jag på så jag hoppas jag vinner den.... Det får bli begagnat för hela slanten.

Det är surt när jag trodde han skulle kunna ärva Tuvas dojjor som hon hade när hon var 1,5 år. Men dom blir för stora.... Kanske funkar i slutet av vintern.

 

Även en overall hade vi, en som vi fått. Men den visa sig vara ganska så usel.

Eller egentligen var den väl bra. För ett barn som sitter i vagnen.

Det gör inte Vide. Han ska ju vara med och härja i snön han!

Även om han inte kommer briljera med sitt gående i michelinutstyrsel i kombo med massa snö så kommer han ändå vara med i snöbuset så gott det går. Och då måste han ha vettiga kläder på sig!

Men de flesta overaller i strl 80 är just såna där "sitta-i-vagnen-kläder". Duger icke!!

 

Tur att det är en sån bra begagnatmarknad nu för tiden!!

Det gillas!

 

 

 

Visst är det finemang att vara en kanoners morsa, för det är jag nog om du frågar kidsen...

Men jösses! Finns det inga gränser på mammigheten?? Hos BÅDA barnen just nu...

 

Kvällen:

Sitter jag med Tuva i soffan och myser, står Vide nedanför och gråter. Tar jag upp honom i famnen gör han allt annat än sitter still i knät.

Sitter jag med Vide på golvet är han nöjd. Tuva sitter då i stället och blir ledsen i soffan.

 

Så hur gör man då liksom...

Den stackars pappan försöker ta ett av barnen, men det går sådär....

 

 

Man uppskattar ju kvällslugnet VÄLDIGT mycket då i alla fall. Synd att man då slänger sig bara på soffan och inte orkar gå en meter.

Fast ikväll körde jag ett kort yogapass här hemma. Gjorde gott.

 

 

Mannen i huset jobbar extra mycket just nu, pga affärssystembyte på arbetet.

Lillpojken i huset är extra krävande och vill ha underhållning HELA tiden, och ett avstånd till sin mamma får ej överskida 1m enligt honom själv.

Storasystern i huset som börjar bli så pass gammal att hon märker att mamman är splittrad och inte hinner med nåt alls, reagerar med extra mammighet.

 

Resultat: irritation, gnäll, ofokus. Och alla verkar ha glömt bort att vi ändå är en ganska så fin familj tillsammans...

 

Nu är det inte så att det är nån av barnen som sover extremt dåligt. Det är bara kombinationen av dom bådas sömn som blir katastrofal...

Sover den ena ett bra pass, kontrar den andre med att... ja inte sova bra kort sagt.

Det blir sällan mer än 2 timmar i stöten för oss.

 

Och det känns allt mer nu. Speciellt när man nu har TVÅ kids att ränna efter. Tuva är ju full sprutt på, och lillebror verkar blir likadan.

Han kan inte gå än. Men ni skulle se honom krypa. Jisses, han är redo för ett krypsprintlopp och han skulle klå dom alla!!! Sjukt snabb är grabben!!!!

Så alltså är mina dagar ganska så aktiva. Att få en lugn stund med en kopp kaffe och bara koppla av, om än så i 5 min. Då vore jag lycklig.

 

 

När jag väntade Vide sa alla som tyckte sig veta, att det första året med 2 barn tätt inpå varann är asjobbigt. Sen blir det lättare.

Dom hade rätt med den jobbiga biten. Nu återstå att se när det där lättare börjar.....

 

 

Vi, jag, nån, alla.. håller på med projektet hålla Vide vaken om dagarna för att han bara ska sova en gång.

Vi märker en betydligt bättre nattsömn och ett bättre eftermiddagshumör när sovstunden bara blir en per dag.

 

 

Värst är det när han somnar så sent som vid 15. Han blir så arg när han vaknar då! Jisses!

Och det håller i sig tills han somnar. Och att då hinna med Tuva (som också börjar tappa gnistan), laga middag, få Vide att sluta skrika. Samtidigt som man själv börjar krokna av energiförlust....

 

Jag skulle helt enkelt behöva äta middag innan middagen!!

 

Idag höll jag Vide vaken till 10:15. Sover han då i 2 timmar brukar han fixa den långa eftermiddan tills sovning vid halv sju. Faktum är att herrn är gladare då, än när han sover en gång till.

Skum gosse det där......

Men han är helt klart redo för att sova bara en gång. Kanske inte alla dagar men oftast.

Så målet är såklart att hela tiden dra ut på det, så lunchen hinner intas innan.

 

Meckigt det här med sömnen....