lantismorsan

Gossen har blitt stor. Igår vart han 11 mån.

Och det betyder ju att om en månad ska första födelsedagen firas.

Det är rätt så ballt. Vart tog tiden vägen liksom??!!

 

Barnen blir äldre, men jag förblir ung och vacker. Tänk så bra!

 

 

Här är Vide nästan 2 mån. Fantastiskt så liten han var. Och vad fort man glömmer bort hur mini och hjälplösa dom är...

Att man inte bara kan sätta ner barnet på golvet, utan det ska roddas med filt och annat grejs.

 

Nu börjar han ju bli lite mindre bebis, och lite mer ett barn.

Han kan säga mamma, pappa, där, titta, nej.

 

Han har gått 3 steg som mest. Men fegar ur, och kör oftast efter det första steget på att "mamma, fånga mig för nu kastar jag mig framåt".

Men vi peppar honom och det blir några steg per dag ändå.

 

Livet är ganska jobbigt för en 11 månaders Vide. Han är frustrerad över det mesta. Är överdrivet mammig. Sover inte så värst bra. Har börjar bli sotis på storasyrran och visar det med ett jäkla humör!

 

Men däremellan, under de bra stunderna, då är han riktigt go och charmar alla i sin närhet!