update: sömnen
Jag har valt att inte fokusera så mycket på sömnen längre. I alla fall inte just nu.
Men för er som undrar: nä vi sover fortfarande inte.
Tuva har börjat sova hela nätter, flera i veckan. DET är bra!!!!
Lilla Vide däremot... nope!
En bra natt vaknar han inte förrän kl 01-02 första gången. En dålig natt börjar springandet redan vid midnatt.
Men oavsett när han vaknar och får välling, så efter 04 så är det liksom kört. Han sover oroligt och mest stökar på. Ibland får han då välling igen och har man tur så somnar han om nån timma till. Men vi försöker att inte ge nåt då, för då är han verkligen inte hungrig.
Resultatet blir ialla fall att man är vaken från 04. Vi turas om som tur är att ta morgonpasset. Tar jag det, som imorse, är jag döende.
Det var jag igår med då jag somnade på soffan innan jag skulle natta Tuva. Tydligen sov jag på rätt så hårt eftersom jag inte alls hörde hur förbryllad hon var och oförstående om varför jag låg där och sov och inte kunde natta henne.
Men snälla som pappan o dotterna var så smög de upp och jag snarkade vidare.
Hur som. Lessa är vi. Big time!
Många dagar lever vi inte, vi kämpar för att överleva. Livskvaliteten ligger nånstans på minus 10.
Inte konstigt att man inte vill skaffa fler barn och kommer minnas småbarnstiden (el iaf första året) med en rysning....
Fast, det är ju rätt så fascinerande att man ändå funkar. Man överlever. Man lagar maten, man leker med barnen, man försöker vara en bra mamma.
Oftast lyckas jag med allt detta. Inte alltid, och jag kan inte låta bli att tänka på hur fint vi skulle kunna ha det om alla fick sova. Hur mycket mer man skulle orka med.
Inte bara längta till efter kl 20 på kvällen när det är lugnt och man får lägga sig när man vill.
Och att inte ha ångest, varje kväll. Så jag undrar lite granna när livet börjar igen?!
ingen fråga till er som läser såklart, utan bara mer sådär rätt ut.....
SÅ. Nu har jag beklagat mig lite. Det måste man få göra ibland. Anledningarna till den här lättare tonen i bloggen numera är många. Bla för att man ska inte fokusera på jobbiga. Då blir det jobbiga jobbigare. Man ska lyfta fram det fina i livet.
När man är med om nåt så traumatiskt som jag var i somras, att leva med ovissheten om att ha cancer eller ej. När livet delar ut såna käftsmällar så blir man påmind om allt man ska uppskatta!
Även om livet är en aningens svårt att uppskaffa på morgonen efter en usel natt........
Kommentarer
Postat av: Karin
Herregud alltså, det är väl inte riktigt vad man tänker sig när man sitter här med magen i vädret och väntar sig en mysig tid med bäbis! :S
Innan jag läste detta så frågade jag dig på min egen bloggkommentarer om du skulle orka åka hit... tror jag förstår om det inte blir av!!
Hoppas allt lättnar snart! Kramar
Trackback
