lantismorsan

Den blivande 1-åringen skulle firas och vi rev loss alla på en gång.

Huset fullt med andra ord....

 

I släkten Blomqvist är just den första födelsedagen den största. Eftersom dom (eller borde jag säga "vi" kanske..) är så många så blurras födelsedagar bort, men den första uppmärksammas ordentligt.

Det var trevligt att träffa alla.

Kanske tyckte inte Vide det som var snorig och nyvaken när det vällde inte gäster. Han var mindre imponerad och sket fullständigt i paketen. Inte ens snörena var spännande.

Nä, han höll sig krmapaktigt fast i min famn, och där stannade han. Det var först i slutet av det långa kalaset som han släppte taget och kunde fara omkring på golvet för att leka.

Hans nya leksaker så han ändå inte röken av eftersom fröken Storasyster snodde åt sig dom direkt...

 

Men när huset (äntligen enligt Vide) var tomt så slappnade han av och lekte med de nya sakerna och jag kunde botanisera i den stora klädes-skörden som vart idag.

För det var just kläder som jag ville att ha mest skulle få. För leksaker, jo det har vi. Fast några skojiga fick han såklart!

 

Jag kan inte låta bli att minnas tillbaks på Tuvas 1års kalas. Då slår det mig hur olika de två syskonen är.

Tuva kunde gå och springa obehindrat. Och hon hade helt fattat galoppen med det där med presenter!

Där låg hon några steg före Vide kan man säga....

Fast jag tror inte han var ointresserad av paketen egentligen, han hade ännu inte kommit över chocken om att huset var fullt med folk.

Hade han inte haft en så fruktansvärt nyfiken mamma så hade paketen gott kunnat legat oöppnade ett tag in i kalaset...

Men se det kunde jag inte med!!

 

Och bilder, det tog alldeles för lite. Några, men ha inte en susning om hur dom blev. Och att röra sig från soffan känns som näst intill omöjligt just nu....