lantismorsan

Helgen var en välbehövlig paus. Liksom bara hämta andan. Anders o jag var rörande överens om att det är helt klart värt att lägga en tusenlapp på att sova på hotell nån natt. Eller man kanske inte måste åka iväg så varje gång vi vill vara själva. Ett eget dygn hemma är nog inte helt fel det heller....

 

Men (nästan) lika skönt var det att komma hem igen till småtrollen. Det hade gått galant för mormor o morfar med barnen. Vide hade väl börjat ropa mamma under eftermiddagen, så de 2 sista timmarna kanske var lite jobbiga för honom.

Men när vi kom var allt frid o fröjd, och vi hade en lugn skön kväll här hemma med sen.

Barnen somnade tidigt och vi la oss i sängen och glodde på Så mycket bättre på play.

 

Nu är det måndag igen. Ny vecka. Och jag hoppas att helgens nyvunna energi håller sig till åtminstone onsdag!

 

 

Fars dag idag hörrni!!

 

 

 

 

Det är ju som bekant lördag idag. En dag som nuförtiden betyder kanske sovmorgon "ända" till kl 07, mera mys med barnen, lördagsgodis, lite godare mat som man stressar i sig, kanske en folköl till maten, en film med lite snask och sen däckning i soffan strax efter.

 

En helt okej tillvaro tycker jag. Gillar att ha det så. Det är ju mitt liv liksom.

Meeeeen... kan idag inte låta bli att titta på lite gamla partybilder, och längta....

Tillbaka till tiden då lördagens stora projekt var att välja godricka på systemet. Göra sig i ordniing. Träffa vänner och sen dansa arslet av sig hela natten.

(jag väljer såklart bort att tänka på sånt med bakis o ångest o allt det...).

 

Är det dags för en utekväll snart kanske med brudarna??!

 

Det är nog tur att vi snickrade ett stadigt staket om kaminen va?!

 

 

blogg.se muppar sig.

Kan ni se menyn och kategorier och sånt som är/ska vara till höger?

 

Tittar igenom bilderna på datorn. Den här är från när Tuva var 1,5 år.

Massa snö och en glad unge!

 

Nog för att jag längtar redan efter våren och sommaren, men nog längtar jag efter snön med.

Mest för att det inte blir så kladdigt och mörkt då.

Och för att det blir betydligt roligare att vara ute nu.

 

För att vara ute nu... Nä inte så värst skoj inte.

Novermber månad. Finns det nåt bra alls med november??!!

 

Det går väl kanske inte helt enligt planerna. Planen var ju att jag skulle bli lite bortskämd jag med under de här dagarna hos mormor o morfar.

Mat får jag lagad, och det är ju i och för sig lyx om nåt!

 

Men annars... nä.

Stackars mormor gör sitt bästa, och jag undrar jag om dom inte ångrar lite granna att dom sagt att vi ska bo där.

Även om barnen är fina, gosiga och ganska så underbara så är det intensivt.

Fast det är väl mest den minsta som står för det intensiva.

Han brakade til och vart mammigare än nånsin, och gillar inte att jag rör på mig i huset. Inte alls.

 

Så jag rymde hem. Mest för att titta till katten, men han ser jag inte röken av.

Så istället hamnade jag i soffan med datorn i knät och kaffekoppen i handen.

Det är lugnt. Det är skönt. Och det är alldeles tyst.

 

Imorgon blir nog lite mer som vanligt igen, även om vi ska sova där nere igen. Men om inte snoret flyger så blir det en vanlig måndag. Öppna förskolan, och sen ska jag ge mig på ett dubbelpass yoga på kvällen.

3 timmar yoga! Det ni!!

 

 

Regn. Rusk. Blåst.

Inbjuder inte direkt att gå ut. Tuva däremot var sugen på att hoppa i vattenpölar. Tur för mig så är det dagisdag i dag....

Jag o Vide håller oss inne. Han har svårt att hålla sig vaken eftersom han vaknar på sommartid-tid, men resten av dagen så är det vintertid. Alltså blir förmiddagen lång. Även för mig.

 

Men jag försöker få lite gjort. Men det är inte så lätt med en bebis hängande i hasorna....

Småpackar lite väskor. För på fredag ska vi äventyr. Hela 800m bort ska vi.

Då flyttar jag o barnen ner till mamma o pappa några dagar. Anders ska till Lappo en vecka på den årliga höstresan.

Och då tänkte jag, att istället för att slita ensam dygnet runt här, så kan vi bo hos mina päron.

I alla fall över helgen, sen får vi se. Hade barnen bara sovit som vettiga ungar hade det ju inte vart nåt problem. Men nu när det är som det så välkomnar jag avlastingen!

 

Och det gäller nu att packa i smyg. Får Tuva veta planerna för tidigt blir hon nipprig. Milt sagt.

Jag breakar nyheten för henne på fredag.

 Jag trodde inte att Vide skulle behöva några större vinterinköp.

Men nu när jag tittat mer noggrant på vad vi har här hemma så inser jag att vi behöver overall, kängor och mössa.

så ja, typ allt då med andra ord...

 

Men jag traderar för fullt, och har även hittat en par kavatkängor strl 20 för 80 spänn.

En overall budar jag på så jag hoppas jag vinner den.... Det får bli begagnat för hela slanten.

Det är surt när jag trodde han skulle kunna ärva Tuvas dojjor som hon hade när hon var 1,5 år. Men dom blir för stora.... Kanske funkar i slutet av vintern.

 

Även en overall hade vi, en som vi fått. Men den visa sig vara ganska så usel.

Eller egentligen var den väl bra. För ett barn som sitter i vagnen.

Det gör inte Vide. Han ska ju vara med och härja i snön han!

Även om han inte kommer briljera med sitt gående i michelinutstyrsel i kombo med massa snö så kommer han ändå vara med i snöbuset så gott det går. Och då måste han ha vettiga kläder på sig!

Men de flesta overaller i strl 80 är just såna där "sitta-i-vagnen-kläder". Duger icke!!

 

Tur att det är en sån bra begagnatmarknad nu för tiden!!

Det gillas!

 

 

 

 

Kommer ni ihåg att jag skröt förut om den hela natten som Vide sov?

 

Jag säger inget mer än att det känns väldigt avlägset just nu. Väldigt!!!!

och inte blir det bättre över att man ska ha vridit den där jäkla klockan nu med.....

Okidoki.

En halvdag i storstaden -check!

Överspeedade barn hemma -check!

 

Många intryck att bearbeta för barnen (ja menar så mycket folk på samma ställe har dom aldrig sett), och dom vart helt galna här hemma.

Tuva fick nåt slags dampryck och bara sprang omkring.

Vide var mest sur och stirrig.

 

Deras föräldrar gick omkring och såg ut som lik. Men vi knåpade ihop en god middag (oavancerat med gott som gravad lax o dillstuvad potatis) och efteråt kändes livet bättre.

 

Det var ju inte så värst jobbigt när vi var i stora staden. Det var väl när vi kom hem som man vart helt matt....

 

Nu väntar "så mycket bättre" som förhoppningsvis är bättre än förra säsongen. Till det chips o dip.

Och ikväll har jag lovat Anders att inte somna på soffan och både snarka och dregla före kl 21,....

Det är oklart om det är okej från kl 21:01....

Vi förbereder oss här hemma.

Jag tittar mig i spegeln för en gångs skull, och packar skötväskan.

Vide packar upp skötväskan.

Tuva tänker noga till vilka leksaker som ska med.

 

Familjen Lantis ska iväg på middag. Till ett hem som är icke-barnvänligt.

 

Vi får se om vi får komma tillbaks dit nån mer gång......

Visst är det finemang att vara en kanoners morsa, för det är jag nog om du frågar kidsen...

Men jösses! Finns det inga gränser på mammigheten?? Hos BÅDA barnen just nu...

 

Kvällen:

Sitter jag med Tuva i soffan och myser, står Vide nedanför och gråter. Tar jag upp honom i famnen gör han allt annat än sitter still i knät.

Sitter jag med Vide på golvet är han nöjd. Tuva sitter då i stället och blir ledsen i soffan.

 

Så hur gör man då liksom...

Den stackars pappan försöker ta ett av barnen, men det går sådär....

 

 

Man uppskattar ju kvällslugnet VÄLDIGT mycket då i alla fall. Synd att man då slänger sig bara på soffan och inte orkar gå en meter.

Fast ikväll körde jag ett kort yogapass här hemma. Gjorde gott.

 

Det är inte konstigt att man tycker veckorna går snabbt när man tänker på tisdagen att snart är det helg....

 

 

 

 

Idag har jag myst med en bebis på 2 veckor!

Lilla Vide vart en väldigt stor bebis snabbt.... Men hur söt den lilla bebben var så känner jagi ngen avundsjuka på det.

Många frågar oss om det kommer bli en 3:e.

Anders och jag är rörande överens. NEJ!

 

Bebisar o barn i all ära. Jag älskar dom vi har och dom är min värld. Men det är därför jag inte vill ha fler.

Jag är där jag vill vara, och det har jag känt från den sekund Vide kom ut.

Vi är en perfekt familj, även om diverse hundar o andra djur ska läggas till på familjelistan.

 

Så istället för att skaffa en till knådd om några år bidde det en hundvalp!

Och jorå, jag vet att det inte är en picknick att skaffa hund... Det är därför vi väntar några år till, för att det är ju tusan som att skaffa ett barn till.

Och så är saknaden efter min Ludde fortfarande så stor.... Vet ni att jag fortfarande inte kan titta på bilder på honom. Trots att han varit död i över 2 år.

Så att skaffa en annan hund nu, nä inte att tänka på!!

 

Men hur jobbigt det ändå är och kan vara som 2barnsmorsa, så är det en fantastiskt härlig känsla och skön tillfredelse att vara nöjd.

Visst, jag kan inte svära på att jag aldrig nånsin mer kommer känna ett sug efter en till. Nåt sånt kan man aldrig veta. Men skapligt säker ändå.

 

Så jag är en nöjd mamma. Om än en tröttmössemamma.....

 

Perfekt!

 

 

 

Mannen i huset jobbar extra mycket just nu, pga affärssystembyte på arbetet.

Lillpojken i huset är extra krävande och vill ha underhållning HELA tiden, och ett avstånd till sin mamma får ej överskida 1m enligt honom själv.

Storasystern i huset som börjar bli så pass gammal att hon märker att mamman är splittrad och inte hinner med nåt alls, reagerar med extra mammighet.

 

Resultat: irritation, gnäll, ofokus. Och alla verkar ha glömt bort att vi ändå är en ganska så fin familj tillsammans...

 

Nu är det inte så att det är nån av barnen som sover extremt dåligt. Det är bara kombinationen av dom bådas sömn som blir katastrofal...

Sover den ena ett bra pass, kontrar den andre med att... ja inte sova bra kort sagt.

Det blir sällan mer än 2 timmar i stöten för oss.

 

Och det känns allt mer nu. Speciellt när man nu har TVÅ kids att ränna efter. Tuva är ju full sprutt på, och lillebror verkar blir likadan.

Han kan inte gå än. Men ni skulle se honom krypa. Jisses, han är redo för ett krypsprintlopp och han skulle klå dom alla!!! Sjukt snabb är grabben!!!!

Så alltså är mina dagar ganska så aktiva. Att få en lugn stund med en kopp kaffe och bara koppla av, om än så i 5 min. Då vore jag lycklig.

 

 

När jag väntade Vide sa alla som tyckte sig veta, att det första året med 2 barn tätt inpå varann är asjobbigt. Sen blir det lättare.

Dom hade rätt med den jobbiga biten. Nu återstå att se när det där lättare börjar.....

 

 

Nog för att jag vet att middagarna inte är så värst utdragna här hemma just nu (eller har vart sen barn började dimpa ner..). Men igår kändes det som om priset togs.

 

Kl 17:15 ropade jag ner familjen för att maten stod på bordet.

Kl 17:35 står jag igen i köket för att börja diska.

 

Jag tror att nånstans däremellan hann vi äta nåt.....

Vi, jag, nån, alla.. håller på med projektet hålla Vide vaken om dagarna för att han bara ska sova en gång.

Vi märker en betydligt bättre nattsömn och ett bättre eftermiddagshumör när sovstunden bara blir en per dag.

 

 

Värst är det när han somnar så sent som vid 15. Han blir så arg när han vaknar då! Jisses!

Och det håller i sig tills han somnar. Och att då hinna med Tuva (som också börjar tappa gnistan), laga middag, få Vide att sluta skrika. Samtidigt som man själv börjar krokna av energiförlust....

 

Jag skulle helt enkelt behöva äta middag innan middagen!!

 

Idag höll jag Vide vaken till 10:15. Sover han då i 2 timmar brukar han fixa den långa eftermiddan tills sovning vid halv sju. Faktum är att herrn är gladare då, än när han sover en gång till.

Skum gosse det där......

Men han är helt klart redo för att sova bara en gång. Kanske inte alla dagar men oftast.

Så målet är såklart att hela tiden dra ut på det, så lunchen hinner intas innan.

 

Meckigt det här med sömnen....