inställd dag

Tuva börjar bli lite så smått bättre.
Och det är tur det. För jag håller på att gå under.
Och det enda jag tänker på är att vi var (medvetet) exponerade för vattkoppor för en vecka sen. Då visste jag ju inte att det skulle råda influensakaos bara några timmar senare.

Så det här med alla hjärtans dag.
Det skiter jag fullständigt i.
Och det är ju synd. För som alla småbarnsföräldrar så behöver man vårda kärleken.
Men det får bli en annan dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0